Det här stycket handlar om hur vi kan förstå vad som är fel mat och vad som är rätt mat, i grova drag.
Rolf Lindstein skriver:
Hur förhålla sig till mat?
”Jag äter den mat som är god och när jag är hungrig. Så enkelt är det”.
Fungerar inte det?
Jo, det gjorde en gång i forntiden! Men inte nu.
Den mesta mat vi kallar vanlig/normal är i själva verket extrem, onaturlig och ovanlig!
Tänk så här:
Vad åt vi när vi avlades och förädlades till de vi nu är? Och då får man tänka några hundra tusen år bakåt i tiden.
Vad fanns det att äta och vad åt vi?
Vi hade vår tunga som kände fem smaker: sött, surt, salt, beskt och umami.
Vi hade vår näsa som kände flera tusen dofter.
Och vi hade vår hjärna som styrde våra händer.
Vi hade också vårt minne och vårt språk för att bygga stor kunskap.
Ute fanns:
Djur med kött, organ, ben, ägg.
Svamp med hatt, fot, mycel.
Växter med rötter, blad, blommor, frön, nötter, bark, frukt, bär.
Vatten.
Vi använde våra sinnen och kunskaper för att välja ätbart och vi tyckte det var gott.
I kanske en axelväska hade vi dagens fynd. Med några enkla redskap kunde vi krossa, skära, blöta, stöta, torka, jäsa. Det var i stort sett allt.
Det var vad som behövdes för att få balans i den miljard biokemiska reaktioner som sker i varje cell varje sekund !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Alla andra varor och behandlade produkter vi stoppar i oss är ett gigantiskt experiment!
Det har nu till och med läkarvetenskapen börjat erkänna.
Vågar vi kliva in i en kemikaliefabrik och på måfå hälla i skojiga kemikalier lite här och där?
Nej!
Vågar vi i vår kropp stoppa i nya kemikalier lite hur som helst på måfå, alltså hårt kemiskt omvandlade produkter?
Ja!
Det är i alla fall vad vi utan betänkligheter gör. Dagligen och i stor mängd. Trots att det i kroppen sker triljoners gånger fler känsliga processer än i all världens kemilaboratorier tillsammans.
Nu har visserligen forskningen börjat bevisa vad olika mat gör med oss. Men allt bara bekräftar att det var bättre förr! Alltså det vi gjorde i forntiden.
Biokemin i kroppen förändas totalt av vår nya felaktiga mat, har man nu bevisat. En del verkar och värker direkt, en del efter en tid, och en del till och med först i andra eller tredje generation. Kroppen har stor förmåga att stå mot angrepp. Annars skulle vi inte sitta här. Den utsätts för hög belastning men hankar sig fram med mindre besvär ett tag.
Men så plötsligt är gränsen nådd. Vippbrädan slår över och bryter ut i sjukdom. Dagens häxdoktorer = läkare kan med ytterligare några specialkemikalier eller snitt stoppa förloppet en tid, men inte återställa de biologiska obalanserna därinne i lekamen. Sådan helhetskunskap ingår inte så mycket i medicinutbildningen, och även om läkarna själva skulle läsa in den efteråt så tycker sig samhället, = vi, i alla fall inte ha råd att betala dem för den långa tid det skulle ta med varje patient.
Och skyhöga skatter på dålig mat och subventioner på bra mat vill samhället inte heller ha.
Det är alltså än så länge upp till var och en att fixa sig själv!!!!!!!!!!!!
Hur ska man göra?
Forntidsmat finns väl inte i affärerna?
Inte stor del av sortimentet. Men den finns! Leta bara. I en del av hyllorna hittar man fina råvaror som är ganska lika de våra gener vill ha. Efter två år är de flesta av våra celler i kroppen utbytta mot nya fräscha.
Alltså:
Börja nu direkt!!!
Om det krävs: sluta med allt onödigt penningslös, sälj lite överflöd, så har du råd med bra mat.
Vi ses vid valnötshyllan i butiken!
Om inte så återkommer jag, om det är meningsfullt, här med lite mer detaljerad matinformation. I första hand finns det redan bra böcker. Men välj författare med god grundinsyn i helheter. Undvik dieter som bara fokuserar på en detalj, tex viktnedgång. De håller inte i längden om de inte innefattar hela hälsoaspekten. Den hittills bästa bok om mat jag läst är: Kokkonst för den självläkande människan av Susanna Ehdin och Malin Söderström. I alla fall teoridelen av boken kan nog få den mest ståndaktige motståndare att vackla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar