Omställningsmedvetenhet för nybörjare och andra nyfikna.

Rolf Lindstein:
Hur tänka om sin egen hälsa?

När man frågar människor vad som är viktigast i framtiden svarar åtminstone de som varit med ett tag: Att vara frisk!
Men hur kommer det sig då att vi inte ägnar största delen av vår tid och kraft på att hålla oss friska?
Jo, för att vi inte har skapats under en enda sentida arbetsvecka. I själva verket tog det några hundra tusen år. Den värld vi hade runt oss när vi formades till de vi nu är fungerade så att hälsa fick vi på köpet när vi utförde våra dagliga sysslor och åt den mat som fanns tillgänglig. Då fanns det alltså inget skäl att ägna så mycket medveten tankekraft på just att hålla sig frisk. Därför fick vi heller ingen inbyggd automatisk drivkraft till det.
Det är hjärnans medfödda operativsystem belöningssystemet som styr nästan allt vårt handlande. Låt oss kalla det t.ex Mindows 98. Men det börjar nu bli gammalt. I den värld vi har runt oss just nu brakar man garanterat snart samman om man inte gör en medveten uppdatering av den ursprungliga programvaran, alltså lär in nya tankemönster och vanor som håller en frisk och sund. Ändå är det få som gör det i någon större utsräckning.

Varför är det så?
Jo det kostar, och den medvetna delen av vår tankeförmåga räcker nätt och jämt till för att stå mot det undermedvetna automatiska starka program vi utrustats med. Dessutom vet vi oftast inte ens varför vi måste stå emot.

Vi står alltså här med en hjärna vars obehags/behagssystem till stor del inte längre fungerar i den omgivning vi har runt omkring oss.

Lite exempel för att visa vad jag menar:
Tydligast är nog vår drift att vilja stoppa i oss söta smaker. Den fungerade utmärkt på den tid när det sötaste vi fann var frukt, kanske bara nån enstaka gång honung. Driften att äta så söt mat som möjligt hjälpte oss att få den energi vi måste ha. Perfekt, fram till den dag då vi upptäckte hur det söta kunde koncentreras till att bli ännu sötare och ätas när helst vi fick lust. Därmed rasade det system som byggts upp under några hundratusen år.
Vad fick vi i stället? Jo, en tillvaro där de som vill leva på ett naturligt sätt och följa det som innerst inne i munnen känns helt rätt, blir väldigt snabbt sjuka och dör (på grund av medsatt immunförsvar, diabetes, fetma, kärlsjukdom mm).
Vad är det för värld? Vill vi ha det så? Vad kan vi göra?
Jo, om man nu tycker det är så viktigt att hålla sig själv frisk, pigg och stark så får man naturligtvis först inse hur verkligheten är. Sen går man direkt till skafferiet, river ut alla varor med koncentrerad sötma och slänger dem i komposten. Glöm inte att blanda i lite löv, jord od för småkrypens skull. Därefter följer en stundtals plågsam tid då man varje gång sötsuget anfaller måste ta ett nytt ibland outhärdligt plågsamt beslut att avstå det som i munnen och hela organismen skulle kännas så rätt och lösa alla problem.
Allra lättast är att helt avstå. Då slipper man ta lika många svåra beslut. Det går lättare om man samtidigt börjar motionera på något sätt som passar just en själv. När man så avstått det söta en längre tid så har man byggt upp en vana att leva ett gott liv utan koncentrerad sötsmak. Vanans makt är stor. Man lär sig efter några månader att tycka om det man är van att äta.

Ett uppenbart faktum är att barn inte har den minsta förmåga till så stor intellektuell insikt att de själva avstår från det som är gott, bara för att de blir sjuka av det i framtiden. Ett annat faktum är att de flesta av oss någon period av livet har ansvar för vad barn äter. Egentligen alla vuxna ständigt. Ytterligare ett faktum är att de flesta vuxna väljer att se till så att barnen får i sig produkter med koncentrerad sötsmak. Vanligaste skälet är att man vill uppskattas som snäll av barnen. De ska också få ta del av det goda och fina i världen tycker man. Det är synd om ett barn som inte får känna det söta i munnen. Speciellt när alla andra barn får det, säger man.
Även om det inte är barnmisshandel får det lika förödande följder. Vanan blir djupt rotad och mycket svår att bli av med. Men jag tycker inte det är någons fel. Det sker naturligtvis i välvilja, och på grund av bristande ork att förstå.

Men den som nu orkat igenom denna text har uppenbarligen visat en viss vilja att förändra. Gör det fullt ut! Barnen kommer förmodligen att tacka, när de börjat förstå.


Ett annat exempel är männens sexdrift. Den går ut på att mannen känner en stark lust att så mycket som möjligt närma sig den varelse han ser som attraktiv. Kan kanske liknas vid en gädda som får omedelbar lust att hugga något som blänker och rör sig. I långa tider har driften balanserats till ett bra beteende med hjälp av empatiförmåga och sociala regler. Det fungerade, fram till den dag fotografi och film uppfanns och massdistribuerades.
Även om nu varelserna som visas bara är avbildningar så skapar de helt rubbad uppfattning av hur de normala, verkliga, vanliga tilldragande varelserna känner, tänker, ser ut och ska behandlas. Och ger uppenbarligen många betraktare kortslutning i empati och socialt förhållningssätt.
För att inte få helt snedvriden världsbild måste alltså alla män använda ytterligare tankekraft på att bygga upp spärrar mot de programmerade reflexerna att söka attraktiva varelser på onaturliga sätt. Och kvinnor måste träna sig inse att de kvinnor som avbildas bara utgör några få ppm = miljondelar av befolkningen.


Rädsla för höjder fungerar fortfarande ändamålsenligt. Däremot hade vi behövt en rädsla för hög fart, vilket vi saknar och aldrig behövt ha förrän kanske cykeln och definitivt när bilen konstruerades. Vår bristande insikt i vad vi egentligen gör när vi rusar fram i 100 km per timme två meter från en lika snabb mötande beror på främst två saker: Avsaknaden av farträdsla och det medfödda sättet att bedöma risker efter hur ofta det vi gjort orskat någon smärta. En annan stark styrkraft är tron att om många andra gör en sak måste det därför vara rätt. Och skulle man köra omkring i en riskfri fart skulle man strax bli mosad av en långtradare bakifrån. Jag har märkt att de ofta beter sig som de är ute för att döda, trots att de bara ska leverera godis till någon affär.


Instinktiv drift att röra oss har vi nog aldrig haft. Det kom som biprodukt när vi donade med allt praktiskt vi behövde. Det var till och med ofta hälsosamt att spara på krafterna, och bara använda energin till det som verkligen behövdes.
Och vad händer nu? Vi fortsätter spara på muskelarbete i enlighet med vår drift, plus att vi konstruerat maskiner som utför allting starkare och snabbare än vi själva. Vi får mat, kläder, värme (plus en massa skit), för att sitta stilla och tänka och sköta maskinerna. Ser vi inte till att med egen intellektuell vilja röra på oss när vi är lediga så dör vi ganska snart (av vällevnadssjukdomar). En sjukgymnast sa till mig: Den som inte hinner träna hinner heller inte leva. Fullkomligt sant!
Alltså måste vi också här gå mot vår inre grundkänsla och med intellektuell viljekraft bygga upp en vana av varierad ganska intensiv kroppsträning under minst en halv eller en hel timme om dan. Sedan man väl blivit van vill man inte gärna sluta.

Hur långt är det meningsfullt att driva onaturligheterna?
Får vi ett bättre liv av fler produkter som till slut tar bort alla spår av den savann eller strand där våra luster, aversioner, rädslor, ilskor hade en meningsfull funktion?
I frågan ligger redan svaret: NEJ!, och uppmaningen: Gör något åt samhällets inveckling NU!


Vems är felet?
Det är ingens fel. Men man kan säga att den som förstår hur allt hänger ihop handlar egoistiskt om den inte försöker förbättra förhållandena. Och att handla egoistiskt är inte heller något fel. Vi är helt enkelt skapta så. Det funkade förr, men råkade gå snett när vår enorma lust och förmåga att förbättra råkade börja ändra hela världen.
Men nu är det också så att vi är skapta med förmåga till empati. Och vi mår bra av att hjälpa andra. I själva verket är det så att ”Endast de som arbetar för ett bättre samhälle kan ha fullt meningsfulla liv”, som lyckoforskaren och filosofen Bengt Brülde säger. Och det är också förutsättningen för att leva kvar överhuvudtaget, vill jag tillägga, om man ser det lite globalt och på sikt. Och vi är faktiskt utrustade med förmåga att inse att det är så.


Hur tänka om omgivningens välbefinnande?
När jag tittar ut genom fönstret ser allt ut som det ska. Fåglar flyger omkring, skogen är grön, jag är mätt och varm, folk hejar på mig. Vad gör jag som inte är rätt? Varför ska jag göra annorlunda? Jag gör väl inget som skadar något?
Jo, det gör du. Numera finns det mängder av fakta att ta till sig om tillståndet i vår begränsade biosfär. Fråga de som vet, läs, lyssna, hör radio, se reportage.
Varje gång du köper någonting, och varje gång du slänger något så gör du ingrepp i miljön. Varje vara som framställs ger ett ekologiskt fotavtryck, liksom varje substans som slängs. En del varor är helt okej att framställa och använda, andra är helt förkastliga för natur och människor. Och det är just precis i köpögonblicket som du skadar världen! Det är just när du väljer fel vara du dödar ett antal djur, förgiftar ekosystem, och häller gift i några människor.
Så i fortsättningen alltså: låt en larmklocka ringa i ditt huvud varje gång du tänker köpa en vara. Gå hem, läs på och tänk. Vad är bra och vad är dåligt för hela vår jord på lång sikt. Välj bort allt som skadar.
Det är faktiskt inte hemskt!
Tvärtom, det är meningsfull och kul att kämpa för något nytt, bra som växer fram. Och du blir långt ifrån ensam. När man frågar medmänniskor, speciellt de som varit med om något jobbigt, vad som betytt mest i deras liv så handlar det oftast inte om anskaffandet av finare prylar, utan oftare rör det sig om ögonblick av frihet, kontakt med vänner, fina ställen, god fräsch mat, upplevelser i fin natur. Nästan allt detta kan man få genom att jobba mindre och till mycket låg kostnad. Så här säger Tim Jackson:

"Vi spenderar pengar vi inte har
på saker vi inte behöver
för att göra intryck som inte består
på människor vi inte bryr oss om."


Vad göra rent konkret?
Välj ett eller flera av följande:
Gå ner i arbetstid, sluta med allt onödigt, sluta köpa nytt, isolera huset (med naturfibrer), stäng av värmen i de rum du egentligen inte behöver, hyr ut halva boendet, eller hyr in dig hos någon, jobba för att bygga upp en bättre hälsa mentalt och fysiskt, påverka samhället i sund hållbar riktning. Välj närproducerade, hälsosamma varor för världen och för dig, ta bort allt som inte är grundläggande viktigt, låt bilen stå, cykla, gå, åk buss/tåg, hitta på roliga, meningsfulla saker med människor i din egen ort så slipper du hänga så mycket på vägarna där man bränner olja och är nära att dö, samarbeta för att förbättra - det är tungt att kämpa ensam, på internet kan man utbyta tankar och få stöd av en massa människor som vill samma sak, prata med de som fattar beslut, återvinn, laga gamla kläder och saker, tvätta inte så ofta – ta bort fläckar och häng ut på vädring i stället, tillämpa gamla beprövade metoder, köp begagnat, lev billigt, undvik att ta lån och betala av de lån du har, rätta mun efter massäcken, sluta ät djur som äter sådan mat vi själva skulle kunna äta, (hälften av all människoföda äts av djur eller eldas upp), odla, ta vara på odlingsbar mark i din närhet, be att få plocka frukt som ingen annars bryr sig om, plantera fruktträd och bärbuskar, spara färskmat genom att torka den där det ändå måste vara varmt och är torrt (tex över husets värmeelement), skaffa e-faktura, sätt upp lapp med ingen reklam på brevlådan, var vaksam på stora bolag och en del myndigheter som med sofistikerade medel vill lura av dina pengar, de är halvt kriminella proffs på det, gör inte något bara för att alla andra gör det – tänk själv, något som är fel blir inte rätt bara för att många ägnar sig åt det, tänk mest på det som är fint och behagligt så får du vila och kraft i själen.